Min Prins

För fem år sen infann vi oss på förlossningsavdelningen för igångättning av förlossningen, tre veckor före utsatt datum. Sonen skulle nu äntligen födas. Vi skulle bli fyra i familjen. Jag var svullen och magen var enorm. Foglossningen hade gjort det svårt att röra sig och jag hade varit sjukskriven i 8 veckor. På ultraljudet hade man sett att det var en stor bebis magen. Så det var flera faktorer som gjorde att man tänkte mota ut sonen i förtid.

Jag fick ett ynka litet piller den södra vägen och gick sen och lullade i flera timmar utan att känna nånting. Vid 15-tiden gick vattnet och fem minuter senare var värkarna i full gång. En och en halv timme senare kom sonen som skjuten ur en kanon.
Precis som storasyster var han stor, 4600 gr!! Och precis som storasyster fick han låga blodsocker vilket stora barn ofta får. Han var glupsk och åt mer än gärna så problemet var snabbt ur världen så vi fick komma hem till storasyster.

I dag fyller sonen fem år. Fem år som gått otroligt fort. Vi har världens finaste kille som älskar allt vad bilar heter. Gubbar ritar han aldrig, däremot bilar med spoiler! Han är världens busigaste, med en räv bakom varje öra väldigt ofta. Som Emil i Lönneberga, fast utan snickarbod förståss. Alla Sveriges myror bor i hans brallor. Att vara still mer än en minut är en stor bedrift. Men om man bara ger honom lite extra tid och uppmärksamhet kan myrorna vandra upp till huvudet och den mest häpnadsväckande klokhet och vetgirighet bubbla fram.
Frågor som ”Hur många guldpengar kostar en SAAB?”, ”Varför är himmlen blå?”, ”Hur kan stjärnorna lysa?” och ”Hur mycket är en miljon?” ger oss föräldrar lite att bita i. Det är så roligt att se hur han suger åt sig kunskapen som en svamp.
Han är så sanslöst fint. Han är den ljuvligaste killen i världen!

”Så här många fyller jag!”